Recension: Marvel Lego Super Heroes 2

Recension: Marvel Lego Super Heroes 2

I Avengers-tider som dessa är det svårt att inte dras med i masshysterin. Om man inte är grundligt trött på skiten såklart, vilket jag sedan länge är.

Men om man mot förmodan inte är det finns det ett alldeles utmärkt sätt att kanalisera galenskapen, och det är att spela Lego Marvel Super Heroes 2 (det namnet alltså) till Nintendo Switch. Nu bygger det visserligen också på antagandet att man faktiskt gillar Lego-formulan, och inte har något emot att byta ut den bättre grafiken på övriga plattformar mot bärbarhet. Många “om” här, visserligen, men är man Marvel-fan är jag faktiskt övertygad om att det finns mycket att gilla här.

Drivkraften bakom den synnerligen stora blandningen Marvel-karaktärer är en invasion av Kang the Conqueror, en av de tidigaste skurkarna från Avengers-serien. Kang har ändrat med rymdtidskontinuumet igen, vilket resulterar i ett antal vitt skilda universum från olika perioder som kombineras ihop i det nyskapade Chronopolis-riket. Att flyga och glida runt denna synnerligt koncentrerade hubvärld är antagligen det roligaste som finns att göra i LEGO Marvel Super Heroes 2. Du kan kuta från Sanctum Sanctorum till K’un-Lun på mindre än ett par minuter, och det är ändå rätt logiskt på nåt sätt. Känns passande för serietidningar, ändå.

ImageHandler (1)Kolla, det är den där roboten från den där serietidningen jag gillar.

Trots närvaron av denna imponerande hubvärld berättas LEGO Marvel Super Heroes 2 lättsinniga historia genom en rad linjära nivåer. Formeln är välkänd vid det här laget: spring igenom begränsade 3D-miljöer, krossa fiender, slå sönder utsmyckningar, lös enkla miljöpussel och samla på dig en stadig ström av legomynt.

Som alltid i Lego-spel, alltså.

Trots det har inte utvecklaren Traveller’s Tales legat på latsidan den här gången. Varje hjältekategori kan påverka specifika element i banorna, och det nödvändiga samspelet mellan var och en av dina lagkamrater är ofta rätt smart utförd. She-Hulk kan krossa svaga väggar, Thor kan ladda upp motorer, Black Panther kan riva genom vinstockar och det finns alla slags användningsområden för Star-Lord gravitationgranater. Alla vet förstås hur man bygger LEGO, och det finns en enkel men ändå tidlös glädje i att krossa ett objekt och använda bitarna för att bygga en annan.
Glädjande nog är det inte bara de mest kända karaktärerna som får visa vad de går för, heller. TT Games har klokt nog inkluderat nyare hjältar från det bredare Marvel-universumet. Captain Marvel rekommenderas varmt.

Som tidigare ligger mycket av det krutet på att komma tillbaka till (till synes) fullbordade banor och ta tag i alla prydnadsföremål som du saknade första gången. Efter varje inledande genomgång låser du upp Free Play-läget, där du kan välja från det omfattande karaktärsregistret och gå in för en närmare titt. Hur mycket man får ut av det beror såklart på spelaren – själv hatar jag samlingsobjekt i spel, så för mig gav det inte särskilt mycket.

Det är svårt att argumentera emot faktumet att Lego-spel gör att du upprepade gånger faller till din död på grund av oklara och krångliga kontroller, eller för att du inte kan se vad som händer, och Lego Marvel Super Heroes 2 är inget undantag. Spelet skiftar också mellan att tvångsmata dig med information och att lämna dig totalt förvirrad med vad du ska göra, vilket aldrig slutar vara irriterande. LEGO-spelen har alltid på något sätt kommit runt det här genom sin superförlåtande respawnmekanik och allmänt lättsinniga ton, och även om LEGO Marvel Super Heroes 2 inte är annorlunda i det avseendet så är det värt att betona att det fortfarande finns mycket att önska i hur dessa spel faktiskt spelas.

ImageHandler (1)Jag hatar banorna, men jag älskar Amerika. Peace.

De som har följt utvecklingen av LEGO Marvel Super Heroes 2 vet säkert att Switch-ägare får samma grundupplevelse som de andra konsolerna. Det här är en imponerande teknisk prestation i sig, och spelet ser förvånansvärt bra ut för det mesta. Men trots det kan man ändå ibland skymta kompromisserna i form av märkliga ur-fokus-effekter när man tittar över ett stort område. Laddningstiderna mellan storyuppdragen kan vara obekväma långa, också. Ändå känns det lite som svartkonst att spela detta livfulla, levande spel på språng, och det ser faktiskt inte fy skam ut på en större skärm heller.

Lego Marvel Superheroes 2 är samma klumpiga Lego-upplevelse du spelat tusen gånger innan, men med en hyfsat kul story och brett karaktärsregister att välja på. Du vet redan om du kommer vilja spela det eller inte, helt enkelt.

För min del hade jag gärna sluppit allt vad superhjältar heter just nu, men det är jag tydligen ensam om.

Tacka vet jag Sagan om ringen.

Sammanfattning

Ett tekniskt kompetent samlarspel som sin roliga story till trots inte lyckas förnya Lego-konceptet.

3.5
Dela