• Home »
  • Nintendo »
  • Recension: Hey! Pikmin
    Nya äventyr med små varelser, nu i ett mindre format!
Recension: Hey! Pikmin<br><span style='font-size:13px;'>Nya äventyr med små varelser, nu i ett mindre format!</span>

Recension: Hey! Pikmin
Nya äventyr med små varelser, nu i ett mindre format!

Det första spelet jag skaffade tillsammans med min Nintendo Gamecube var Pikmin. Jag fick det tillsammans med Super Mario Sunshine och var nyfiken och konfunderad över titeln. Det fanns massor av frågetecken i mitt huvud, samtidigt som min nyfikenhet bubblade inom mig. Pikmin var en speciell upplevelse och växte sig snabbt till en favoritserie på Nintendoplattformen. Den charmige och karismatiska kapten Olimar hade redan då förtrollat CH Heijerdahls spelhjärta, och detta förblev en relation som stärktes under åren som gick. Nu introducerar Nintendo nästa del i Pikmin-sagan, Hey Pikmin till Nintendo 3DS.

Stackars kapten Olimar. Mycket finns att säga om denna drivande upptäckare, men turen är sällan på hans sida. Ännu en gång är han ute och flyger med sitt vackra rymdskepp när himlen och ödet bestämmer sig för att skicka ett gäng elaka meteoroider över honom. Hans skepp blir illa skadat och kraschar på en vackert grönklädd planet. Väl nere på marken upptäcker vår hjälte att bränslesystemet till skeppet fått en ordentligt skada, och vi måste nu utforska den främmande terrängen i jakt på ett komplement till bränslet.

Vår farkost berättar för oss att det krävs så kallade Sparkilums för att få skeppet att lämna planetens atmosfär, hela 30 000 stycken för att vara exakt. Det är här vi får vårt motiv och vår strävan under 2D-äventyret. Som “tur” är för Olimar finns det välkända varelser på planeten, Pikmins. Med hjälp av dessa gulliga små figurer beger sig Olimar ut på äventyr, i hopp om att fly ytterligare en klämd situation.

Berättelsen är trevlig och knyter hand i hand med Pikmin-universumet, man har på ett smart sätt anpassat seriens charm från 3D till 2D. Du flyger från bana till bana och utforskar, samlar skatter och slåss mot fiender. Lite likt Wii-versionerna av Pikmin (som använde rörelsekontroll) får du med hjälp av din pekskärm välja vart du vill kasta dina Pikmin. Kanske gömmer det sig en skatt på den övre skärmen, då behövs ett precist kast i rätt vinkel, vilket får många av spelets pussel att skina lite extra. Sedan finns de mängder av olika sorters Pikmins, som alla besitter olika egenskaper, vilket gör att det finns många sätt att tackla en situation. Röda pikmin kan gå genom eld, gula tål elektricitet och kan kastas högre, medan blåa trivs bäst i vattnet. Det gäller att utnyttja de olika varelsernas styrkor på rätt sätt i de givna situationerna.

Trots att jag har roligt med spelet är det på tok för lätt i sin svårighetsgrad, vilket i längden ger min motivation en del svårigheter. Visst finns det händelser och pussel som kräver lite mer av sin spelare, men på det stora hela en rätt lättsam resa genom spelet. Boss-striderna känns rätt mediokra och tillför heller inte någon utmaning till spelet, samtidigt kan jag förstå att Nintendo med denna titel velat rikta sig till en yngre målgrupp. Trots denna inriktning skulle det vara uppskattat om de slängt in ett val av svårighetsgrad iallafall. När man inte reser runt och samlar skatter finns även möjligheten att utforska Pikminpark, ett virtuellt hem åt alla pikmins du mött på din väg. Här får du möjligheten att sända ut dina kamrater på en helt egen skattjakt, och med en hel del fokus på just problemlösning behövs rätt pikminsort till rätt område.

Grafiskt och ljudmässigt är Hey Pikmin ett trevligt tillskott till 3DS-biblioteket. Det är fina färger, charmig karaktärsdesign och en mysig musik som möter mig på andra sidan skärmen. Hoppet från det stationära till det bärbara har gjorts bra rent tekniskt och jag gillar verkligen 2D-versionen av Pikmin. Dock är 3D-effekten ett minne blått, någon jag kanske är ensam om att sakna (jag råkar gilla att spela mina 3DS-spel med effekten igång). Detta kan också ses som en miss i att ta tillvara på djupen hos de olika banorna.

Miljövariationen och skattjakten är ständig, så jag förstår inte varför man inte valt att åtminstone implementerat en del djupgående pussel i sin design. Är övertygad att dessa funktioner skulle bli uppskattat (av mig). Musiken och ljudeffekterna följer samma mönster som de stationära spelen, en varm och kramgo känsla fyller mina sinnen då jag vandrar runt genom skog och mark, Nintendofierat om ni så vill.

Hey Pikmin är ett trevligt och lättsamt 3Ds-spel som absolut kan fungera komplement till huvudserien. Det har en mängd nivåer att utforska, otaliga skatter att samla och en mysig estetik. Dock finns frågan om motivation ständigt i mitt sinne, då spelet är barnsligt enkelt att spela igenom. Detta och en för mig förlorad möjlighet att implementera 3D-pussel gör att Hey Pikmin landar på (enbart) ett godkänt betyg.

  • Grafik
  • Ljud
  • Kontroll
  • Innehåll

Sammanfattning

Hey Pikmin är ett trevligt och mysigt pusselspel med fokus på utforskande. Bra grafik och trevlig musik och en pekskärm som fungerar fint i symbios med sin kontroll. Dock en svårighetsgrad som inte motiverar i längden.

3.0

 

 

Dela